Rätten till ett bra arbete – vad betyder det egentligen?

Rätten till ett bra arbete innebär för det första att alla människor har rätt till arbete. Detta är ett grundläggande mänskligt behov och en grundpelare i den sociala tryggheten. Arbetet ger oss inte bara inkomst, utan också en viktig mening med livet. Att vara anställd ger oss ofta en känsla av värdighet, självrespekt och gemenskap.

Arbetsmarknaden ska vara fri och transparent, dvs. alla skall ha likvärdiga möjligheter att söka och erhålla jobb baserat på egna förmågor. Lagen om anställningsskydd (LAS) garanterar bland annat den enskilde individens rätt till arbete samt rörligheten på arbetsmarknaden. Sverige är dock inte helt fri från diskriminering på arbetsmarknaden – kvinnor tjänar fortfarande mindre än män i snitt, trots att de oftast har högre utbildning. Det finns även andra former av diskriminering som gör det svårt för vissa grupper att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis funktionsnedsatta personer eller invandrare med olika etnisk bakgrund.

En central del av riksdagens uppdrag är dessutom att främja jord- och skogsproduktionen, industrin samt handeln – alltså de aktiviteter som genererar sysselsattning och inkomster i landet (Regeringsformen 1 kap 2). Syftet är givetvis inte bara economico-centrischt utan man vill åstadkomma full sysselsetting (full employment) vilket betyder minst 4 % unemployment rate according to OECD definitioner . I praktiken innebærer detta politik som syftar till stimulans av produktionen genom olika slags investeringar – offentliga som privata – samtidigt som man stræbar efter lægge hindringer i vejen for inflation

Rätten till ett bra arbete – en introduktion

Arbetet är en viktig del av människans liv. Det är där vi tillbringar en stor del av vår vakna tid och det påverkar oss på många olika sätt. Arbetet ger oss en inkomst, men det är också ett sätt att träffa nya människor, lära känna andra kulturer och få utvecklas som person.

Alla har rätt till ett bra arbete. Ett arbete som man trivs med, som utvecklar ens talanger och förutsättningar, samtidigt som det ger en god inkomst. Tyvärr är inte alla i Sverige idag med i arbetslivet på lika villkor. Många har svårt att hitta eller behålla ett jobb trots att de skulle passa perfekt in i just den yrkesrollen. Andra har aldrig haft chansen att prova på olika yrken under sin uppvuxenhet och vet därför inte vilket jobb de skulle trivas med. Detta kan leda till onödigt slit och stress både för den enskilde individen men även för samhället i stort sett.

Riksdagen beslutade 2016 om en nationell strategi för fler i arbete – Regeringens ambition är att Sverige ska bli bäst i världen på integration av nyanlända.[1] Detta innebærer bland annat ett nationellt system för sprákkontakter mellan nyanlænda (sprákkontakter betyr ”att prata med varandra”),[2] insatser mot diskriminering,[3] framtagande av en handlingsplan mot social dumping,[4] anpassning av studier sédan de slutførs (studieanpassning),[5] anpassade introduktionsprogram,[6][7][8], praktikplatser under introduktionsprogrammen[9], mentorer program for unga flyktingar[10], riktar sig fræmst till unga flyktingar 18-29 éir guider dem genom deras fóretagsstart (”foretagsstart” betyr ”att starta ivartfall) [11], stimulera etableringarna (stimulerande etableringsinsatser)[12], stödja redan existerande foretag (”foretagsamtal”[13]) [14][15].

Arbetsrättens historia och utveckling

Arbetsrättens historia går långt tillbaka i tiden. Redan under medeltiden fanns det lagar och förordningar som reglerade arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter. Dessa lagar utvecklades under 1600- och 1700-talet, bland annat genom införandet av den så kallade factory acten 1833, en lag som innebar att arbetare under 18 års ålder inte fick jobba mer än 12 timmar per dag. Under 1800-talet fortsatte utvecklingen av arbetsrätten i England, och flera andra länder kom snart efter med liknande lagstiftning.

I Sverige började man diskutera frågan om arbetarnas rättigheter på allvar under mitten av 1800-talet, när industrierna började växa fram. Arbetarna stod då ofta under starkt tryck från arbetsgivarna, och deras villkor var ofta mycket dåliga. Efter flera strejker och upplopp infördes 1889 den första Svenska Arbetsmiljölagen, som bland annat innebar begränsningar av hur länge barn och unga fick jobba per dygn samt krav på ventilation i fabriker. Sedan dess har ytterligare många lagar och förordningar trätt i kraft i syfte att skydda arbetstagarnas rättigheter på olika saker, till exempel lön, semester,Arbetsmiljölöner a-kassa mm .

Rätten till ett anständigt arbete

Rätten till ett anständigt arbete är en grundläggande rättighet för alla människor. Arbetet är en viktig del av det mänskliga livet och ger oss möjlighet att försörja oss själva och våra familjer. Att ha ett anständigt arbete innebär att man har rätt till rimliga arbetsvillkor, inklusive lön, skydd mot diskriminering och social trygghet. Anständiga arbetsvillkor är en förutsättning för en hållbar utveckling av samhället som helhet.

Rätten till frihet från tvångsarbete

Tvångsarbete är ett slags arbete som tvingas fram av någon annan, ofta i utbyte mot betalning. Det kan också ske genom hot om våld eller andra former av tvång. Tvångsarbete är förbjudet enligt artikel 4 i FN: s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 och artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950. I Sverige är tvångsarbete förbjudet enligt lagen (1998: 574) om förbud mot tvangsarbete. Lagen gäller både inhemskt och internationellt tvangsarbete och syftar till att skydda den enskilde mot denna form av kriminalitet.

Slutsats: rätten till ett bra arbete – vad betyder det egentligen?

Rätten till ett bra arbete är en grundläggande rättighet för alla människor. Arbetet är en viktig del av våra liv, och det påverkar oss på många olika sätt. Det gör oss beroende av andra människor, och det ger oss en identitet. Arbetet är också ett sätt att försörja sig själv och sin familj. Rätten till ett bra arbete innebär alltså att alla människor har rätt till ett arbete som är meningsfullt, tryggt och decentrat. Detta innebär inte att varje jobb kommer vara perfekt, men det betyder att man ska ha rätta till et jobb som man trivs med under rimliga villkor.